10 apr • Marknadskommentarer • 5536 Visningar • Comments Off om Kina, rå och GCC
Under det senaste året steg oljepriserna avsevärt som reaktion på den arabiska våren och nådde närmare 126 dollar per fat i april förra året vid toppen av den libyska krisen.
Sedan dess har priserna inte återgått till de måttliga nivåerna 2010, då genomsnittspriset för året var cirka 80 dollar per fat. Istället förblev oljepriserna runt 110 dollar per fat under hela 2011, bara för att stiga ytterligare 15% 2012. Olja under den senaste veckan har börjat sjunka, på högre lager och sänkt efterfrågan handlas olja idag på 100.00-nivån.
Högre oljepriser gynnar vanligtvis GCC (Gulf Cooperation Council) genom ökade intäkter, men när priserna stiger för snabbt eller förblir höga för länge blir den dyra produkten mindre attraktiv och oljeimportörerna tenderar att minska sin konsumtion av olja. I sådana fall leder mindre efterfrågan på olja till minskad global tillväxt.
Ett primärt bekymmer för OPEC är oljepriset och konsumenternas beteende. Högre priser ger högre intäkter men det finns en nivå där konsumenternas efterfrågan minskar. Om priserna tvingar en förändring i konsumenternas efterfrågan kan förändringen gå från en enkel modifiering till långsiktigt beteende som hotar konsumtionen på lång sikt.
Kina har, precis som många andra länder, redan meddelat en lägre tillväxt för 2012. Eftersom det är en stark importör av olja, bör efterfrågan på råvaran i teorin minska. Som sådan har Kinas köpkraft stärkts när det gäller att köpa tillgångar i US-dollar, i detta fall olja, vilket gör det billigare för Kina än för andra att importera det. Således kompenseras det ökande oljepriset väl av jättens förstärkning av köpkraften. Som ett resultat har Kinas importvolym från GCC-medlemmarna i OPEC (Organisationen för oljeexportländer) ökat.
Fyrtio procent av den globala oljan kommer från OPEC, som består av bara 12 länder, varav en tredjedel är medlemmar i GCC. Men tillsammans utgör Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Kuwait och Qatar ungefär hälften av OPEC: s totala tillgång - 20 procent av den globala oljeförsörjningen.
De fyra GCC-länderna har ökat sin export till Kina stadigt, från 4.6 miljarder dollar för ett år sedan till 7.8 miljarder dollar olja i februari. Detta motsvarar en ökning med 68.8 procent av hur mycket Kina importerade från de fyra GCC-länderna på bara ett år.
Detta bör ses som ett lugnande tecken. Eftersom den amerikanska dollarn sannolikt kommer att försvagas på medellång sikt på grund av en stark amerikansk penningpolitisk stimulans och eftersom kärn-till-periferitrenden gradvis återgår till normalitet, kan Kina tillsammans med andra asiatiska länder vars valutor väl skulle kunna uppskatta bevara efterfrågan för GCC: s export.
Oljepriser kommer också att gynna GCC-ekonomierna. Hittills i år har priserna påverkats starkt av utvecklingen i Iran. Med sanktioner för att påverka Irans betalningsbalans ser vi redan stora ekonomier gå mot andra oljemarknader, inklusive både Saudiarabiens och Kuwaits. Detta skifte kommer att placera Kina i en stark position eftersom Iran tvingas sälja sin olja till Kina som en primär köpare och Kina kommer att trycka ner det pris som Iran kan få.
Kina kommer att vara en av få länder som importerar oljan men också kan betala för den på grund av sanktioner.
GCC bör fortsätta att ha högre oljeintäkter, vilket väl skulle kunna kompensera deras svaga inhemska tillväxt och eventuella större chocker i euroområdet.
Kinarågcc
« Råolja och spekulanter hindrar ekonomisk återhämtning Marknadsöversikt 11 april 2012 »
Kina, råolja och GCC
10 apr • Marknadskommentarer • 5536 Visningar • Comments Off om Kina, rå och GCC
Under det senaste året steg oljepriserna avsevärt som reaktion på den arabiska våren och nådde närmare 126 dollar per fat i april förra året vid toppen av den libyska krisen.
Sedan dess har priserna inte återgått till de måttliga nivåerna 2010, då genomsnittspriset för året var cirka 80 dollar per fat. Istället förblev oljepriserna runt 110 dollar per fat under hela 2011, bara för att stiga ytterligare 15% 2012. Olja under den senaste veckan har börjat sjunka, på högre lager och sänkt efterfrågan handlas olja idag på 100.00-nivån.
Högre oljepriser gynnar vanligtvis GCC (Gulf Cooperation Council) genom ökade intäkter, men när priserna stiger för snabbt eller förblir höga för länge blir den dyra produkten mindre attraktiv och oljeimportörerna tenderar att minska sin konsumtion av olja. I sådana fall leder mindre efterfrågan på olja till minskad global tillväxt.
Ett primärt bekymmer för OPEC är oljepriset och konsumenternas beteende. Högre priser ger högre intäkter men det finns en nivå där konsumenternas efterfrågan minskar. Om priserna tvingar en förändring i konsumenternas efterfrågan kan förändringen gå från en enkel modifiering till långsiktigt beteende som hotar konsumtionen på lång sikt.
Kina har, precis som många andra länder, redan meddelat en lägre tillväxt för 2012. Eftersom det är en stark importör av olja, bör efterfrågan på råvaran i teorin minska. Som sådan har Kinas köpkraft stärkts när det gäller att köpa tillgångar i US-dollar, i detta fall olja, vilket gör det billigare för Kina än för andra att importera det. Således kompenseras det ökande oljepriset väl av jättens förstärkning av köpkraften. Som ett resultat har Kinas importvolym från GCC-medlemmarna i OPEC (Organisationen för oljeexportländer) ökat.
Fyrtio procent av den globala oljan kommer från OPEC, som består av bara 12 länder, varav en tredjedel är medlemmar i GCC. Men tillsammans utgör Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Kuwait och Qatar ungefär hälften av OPEC: s totala tillgång - 20 procent av den globala oljeförsörjningen.
De fyra GCC-länderna har ökat sin export till Kina stadigt, från 4.6 miljarder dollar för ett år sedan till 7.8 miljarder dollar olja i februari. Detta motsvarar en ökning med 68.8 procent av hur mycket Kina importerade från de fyra GCC-länderna på bara ett år.
Detta bör ses som ett lugnande tecken. Eftersom den amerikanska dollarn sannolikt kommer att försvagas på medellång sikt på grund av en stark amerikansk penningpolitisk stimulans och eftersom kärn-till-periferitrenden gradvis återgår till normalitet, kan Kina tillsammans med andra asiatiska länder vars valutor väl skulle kunna uppskatta bevara efterfrågan för GCC: s export.
Oljepriser kommer också att gynna GCC-ekonomierna. Hittills i år har priserna påverkats starkt av utvecklingen i Iran. Med sanktioner för att påverka Irans betalningsbalans ser vi redan stora ekonomier gå mot andra oljemarknader, inklusive både Saudiarabiens och Kuwaits. Detta skifte kommer att placera Kina i en stark position eftersom Iran tvingas sälja sin olja till Kina som en primär köpare och Kina kommer att trycka ner det pris som Iran kan få.
Kina kommer att vara en av få länder som importerar oljan men också kan betala för den på grund av sanktioner.
GCC bör fortsätta att ha högre oljeintäkter, vilket väl skulle kunna kompensera deras svaga inhemska tillväxt och eventuella större chocker i euroområdet.
Kinarågcc
« Råolja och spekulanter hindrar ekonomisk återhämtning Marknadsöversikt 11 april 2012 »